SleepWithYourEyesOpen

kan vara så att jag känner för att starta en ny blogg.

www.metrobloggen.se/celineeriksson

Håll ut Håll ut Håll ut
Ge inte upp, inte nu.
Alla de murar jag byggt
Baby nu rasar de ner.

känns som om jag inom en snar framtid kommer
lägga ner det här med bloggande. har nog insett
att det faktiskt inte är något för mig, men man
vet aldrig man kanske hinner ångra sig om det.

livet består till största del av att försöka göra något
vettigt av det sista året i skolan och verkligen försöka
se skolan som något positivt, för att få lite förändring sådär.

jag är ständigt sjuk och blir aldrig av med skiten,
jobbar fortfarande på coop och vet inte hur det
blir i fortsättningen med fotbollen. jag vet att jag
aldrig kommer kunna vara utan den, men just
nu är motivationen inte den bästa.

det jag vet just nu är att jag inte vill vara kvar här
mycket längre till, är trött på det mesta Nyköping
har att erbjuda och det känns som om det är dags
att snart bege sig av vidare.

we will still remain the same.
that's a promise.


peace.

tankarna springer runt i mitt redan så fullmatade huvud.
känner ingen glädje eller vilja alls längre.

människor ändras och jag börjar så smått
tröttna på mitt inte allt för betydelsefulla liv
i lilla staden nyköping. jag vill härifrån och
hoppas det sista året bara rusar snabbt förbi.


iakttar funderar, och ignorerar.
blundar glömmer och döljer.
var tog min livsglälje vägen?

I'm falling to pieces
They say bad things happen for a reason
But no wise word's gonna stop the bleeding

And what am I supposed to say when
I'm all choked up and you're okay



BTW PARAMORE KOMMER TILL STOCKHOLM 30 NOVEMBER
OCH BILJETTEN BEFINNER SIG JUST NU I MIN HAND.

YEEEEY!  ^^

nothing makes sense anymore.
I'm waiting for an answer about life.
someday, I hope all my doubts will be blown away.
but until then, I can only live and learn.





john me får mig att må bra.

just den där obehagliga känslan börjar sakta smyga sig på mig.
jag tänker ofta på vad jag gör för att den ständigt alltid ska komma tillbaka.
saker blir färglösa och hoppet och livsglädjen försvinner ut ur min kropp.
jag känner mig inte delaktig i mitt eget liv,
som om någon osynlig kraft styrde mig omedvetet.
det mesta är just nu en suddig skugga och det verkar
inte ens som om den ger en strimma av ljus.
e n s a m h e t   skrämmer mig.
k ä r l e k       skrämmer mig.
l i v e t      skrämmer mig.

just nu vill jag bara dö.
eller nej, hellst skulle jag bara vilja krypa upp
bredvid dig och känna den där känslan
av att jag kan betyda något. det är iaf det jag tror.
jag vill ligga där och bara finnas, se när du sover
och ser så där oskyldig ut som man bara gör när man sover
i en trygg famn. det kommer aldrig bli så igen, hur mycket man en själv vill.
tomheten sprider sig när du inte är nära.
jag får inte känna så, jag förtjänar det inte.
jag förtjänar inget.

det finns så mycket att jag skulle vilja skriva, men det är som om
orden jag en gång fann så lätt till hands har svikit mig.
usch vad jag hatar mig själv just nu.

dålig uppdatering @ céline

sommaren rusar fram i fruktansvärd fart.
göteborg har bjudit på fina dagar.
hultsfredsfestivalen besöktes med fina
vänner och kommer alltid förbli nästintill oslagbart.
en sväng till jämtland med släkt var übermysigt.
debuten på krogen var över förväntan.
jobb är vad jag har att vänta och självklart många
långa nätter och soliga dagar på stranden.


jag är kär i markus.
jag avgudar kings of leon.

http://www.youtube.com/watch?v=lkGhDHP093M

<3

ännu än fin människa har tagits ifrån oss.
michael, du betydde så mycket för så många.
dina låtar är obeskrivliga och det går bara
inte att tjata ut dem.

allting får mig att tänka på my love,
heath ledger.
han var den bästa av de bästa
och kommer alltid finnas nära
mitt hjärta.

underbart väder kombinerat med ledighet är wonderful.
snart är det hultsfred och jag längtar som en galning.



HULTSFRED 09




mmmm.....soommar.



bikinipic.

åter igen börjar jag känna den där obehagliga
ovissheten smyga sig allt närmre inpå mig.
jag önskar jag kunde göra allt rätt utan att
behöva såra mig själv och inte minst
alla andra i min närhet.
hur vet man vad man egentligen vill?
jag känner mig verkligen som ett enda
stort frågetecken till livet och om det här
bara är början så kan man ju undra hur
det blir resten av livet.

var på din vakt och
lita alltid på dig själv
i första hand, för plötsligt
kan det som var hela din
värld vända sig emot dig




.

ååh sommarlovet är här och det har varit efterlängtat länge.
det enda som verkligen saknas är lite fint väder.
skolavslutningen var bäst och det är en dag jag sent
kommer att glömma, tack julia för en underbar dag!


dagen började vid sex på morgonen och då var det bara
att tagga till och fixa i ordning sig. vid halv åtta åkte jag med
bussen till nyköping och där togs också dagens första klunk.
när jag kom till skolan var vädret mindre bra men jag och elin
var på bra humör och hade lite skolavslutningsdrickande i skolan
medan vi väntade på att vår avslutning skulle börja vid tio.
vid tio blev det aulan för samtliga tvåor, riktigt kul att se alla
galna studenter och man blev ju inte alls avundsjuk eller så...
när avslutningen var klar och vi hade invigt sången

" för vi har bara ett år kvar ett år kvar ett år kvar,
  för vi har bara ett år kvar, fy fan vad vi är bra! "

hämtade min bror upp mig vid skolan och skjutsade mig vidare
till tågstationen, när jag stigit på tåget var jag bombsäker på att
jag var på fel tåg, men som tur var var jag inte det.

väl i norrköping mötte julia upp mig och vi drog en runda på stan
och käkade lite så vi inte skulle däcka vid sju. efter lite presenthandling
och en hel del fikande bar det av mot söderköping. väl på bussen
trodde vi efter ett tag att vi var helt fel, eftersom vi åkte på vägar där
bussen knappt kom fram, men tillslut hamnade vi i metropolen söderköping.
jag envisades så klart om att jag visste vägen till fredriks skolan, vilket gjortde
oss vilse och vi fick tillslut fråga en söt tjej om vägen. när vi hittat till skolan var
det MASSVIS med folk och vi insåg att det här inte skulle bli lätt. vi gick runt i
folkmassan och tryckte oss fram för att se om vi kände igen någon, men det
gjorde vi ju inte. plötsligt var det dags och studenterna sprang ut från skolan
som tur var fick julia syn på fredrik och vi försökte göra oss så synliga som möjligt,
och vi lyckades. hans min kunde säga allt, och efter en stunds kramande och mingel
vimsade jag och julia runt i söderköping medan studenterna åkte kortege. innan vi for
in till norrköping för att hinna med tåget till nyköping hann vi träffa fredrik en stund till.
det var helt klart värt det (:

tågresan hem gick snabbt och skoskaven höll på att döda mig sakta.
väl i nyköping trodde vi att vi skulle hinna med en buss ut till bergshammar till jozze,
men det var kört. det blev taxi och där var det bara att fortsätta med festandet.
bra människor var där och vi hade svinkul! vid ett någon gång skulle vi försöka
ta oss in till stan igen, vilket slutade med att vi fick vänta ungefär 45 minuter på
en taxi i det kalla vädret. barfota gick jag fram och tillbaka i stan och kramade
och grattade massa fina studenter. vid halv fyra var jag
hemma och då var jag så trött att jag bara föll ihop i sängen.

dagen var helt underbart bra. TACK alla som var en del av den!

<3