the destiny





Minuterna spelas upp i mitt huvud, om och om igen. De hysteriska skriken fyller
varje tomrum i mitt huvud. När jag blundar får jag den där obehagliga känslan i magen.
Det var som om livet lika gärna kunde ha slutat där. Man är så oförberedd på att
det faktiskt kan drabba en så plötsligt. När som helst kan det bara vara slut.
Skakigt, svart och sen panik.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0